kurs i att bli förälder..eller nåt sånt.

Inlägget publicerades 22 Mars kl. 13:17

Igår var vi på den första av fyra föräldraträffar. Vilket var mycket intressant. :)
Framförallt väldigt roligt att träffa andra i samma situation, som väntar sitt första barn, och att höra lite av deras funderingar, rädslor, tankar osv.
Jag börjar nästan fundera på om jag är ovanligt lugn?
Jag har ingen som helst rädsla införförlossningen t.ex, vilket jag mer och mer märkt att många verkar ha. Jag förstår ju självklart att det inte handlar om att åka dit, få en liten bedövningsspruta i ryggen, andas lite lattjolajban-gas, få gott fika och sedan åka hem. Jag må vänta mitt första barn men tro inte för en sekund att jag är naiv. Inte mer än andra som aldrig någonsin upplevt hur det är att få sitt första barn och med det, det ansvar som följer.
Självklart är det väldigt svårt att veta precis exakt hur allt är då, när man aldrig upplevt det.
Nog kan jag dock tycka att det varit till hjälp att ha 4 yngre syskon (den yngsta 19 år yngre än mig) och dessutom många vänner med barn. Men det går ändå inte att föreställa sig hur det kommer bli för en själv.
Jag har många brister, det är jag löjligt medveten om. Men samtidigt är jag också medveten om att jag är en bra människa. Omtänksam och snäll, det kommer jag även lära mitt barn att vara likså även ärlighet, att vara rättvis både mot andra och sig själv och att stå för sin åsikt.

Ja, det är faktiskt inte så lätt alla gånger men jag tror inte på att stressa runt som en galning och se till att allt blir perfekt. Man är inte mer än människa och kan således inte åstadkomma mirakel..som att kunna och veta allt innan man gjort det.
Jag läser på mycket för att få mer vetskap kring hur det fungerar och vad som eventuellt kan hända, mest bara för att öppna mitt sinne ytterligare lite till. På så vis kan jag känna mig lugnare och som det är just nu så känner jag ingen som helst stress eller press inför det som komma skall och inte heller rädsla.
Jag skor mig så gott det bara går och försöker hela tiden tänka att jag ska behålla en tanke hela tiden när det blir som allra jobbigast:
Smärtan är övergående och dessutom vet jag att detkommer vara värt varenda sekund med tanke på vad som är resultatet av den.
Därför ärdet lika bra att försonas med tanken nu på en gång att det kommer bli ohyggligt. Men istället för att få kalla fötter så vänder jag på det. Jag känner mig tryggare av att veta hur outhärdligt det kommer bli.
"Bli vän med smärtan", har jag både hört och läst. Och andas. Det går över. :)

Hur som helst, ser fram emot nästa veckas träff. Den blir nog ännu bättre! :)

Real life events

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback