memory lovelane.

Inlägget publicerades 15 Mars kl. 14:43
Igår, onsdag, var det hela 1 år 7 månader sedan en av de två lyckligaste dagarna i mitt liv - den dagen jag & min älskade, underbara Tomas gifte oss.

Om 2 veckor och 6 dagar har vi varit förlovade i hela 5 år.

Om 1 vecka och 6 dagar fyller vår storkille Gibson hela 2,5 år.

Om knappt 2 månader är det 6 år sedan jag och Tomas pratade första gången.


Jag är kanske inte den mest perfekta livspartnern alla gånger men gudarna (och hela världen) ska veta att jag aldrig någonsin träffat någon som honom.
En människa med ett sånt intellekt och passion.
Och above all - jag hade aldrig kunnat tro att man skulle kunna älska någon så mycket som jag älskar honom.

I helgen som var åkte vi ju som tidigare nämnt till Hotell Södra Berget och det var alldeles underbart. Så otroligt underbart att få spendera tid tillsammans, utan barn.
Det är fantastiskt att ha barn men det är faktiskt lika underbart att bara få vara tillsammans, utan några måsten eller krav.
Jag hoppas att det inte dröjer alltför länge innan vi får möjligheten att göra om det. Jag njöt såå mycket av min älskade mans sällskap och önskar nästan att vi hade fått ytterligare en natt på hotellet.

Låg uppe rätt sent och tänkte på hela den tiden som gått sedan jag första gången träffade den fina människa som idag är min man.
Jag är långt ifrån perfekt, har många brister och kanske inte ens är medveten om alla.
Jag är verkligen tacksam som har honom i mitt liv. Så glad att han finns och att det är vi.
Han har hjälpt mig väldigt mycket i fler än ett avseende. Hjälpt mig framåt. Det är faktiskt tack vare Tomas som jag tog beslutet att läsa upp mina betyg på Hola. Han är min inspirationskälla i mycket och jag önskar och hoppas att även jag kan få besitta den drivkraft som han har. Då skulle jag kunna ta mig hur långt som helst.

Detta blev ett ganska djupt och sentimentalt inlägg.
Ibland kan jag tänka och önska att jag skulle vara lite bättre på att uttrycka mig verbalt än jag är idag. Att jag kunde ha lite mer "jävlar anamma" och "go". Att jag vore bättre på att ta för mig. Jag försöker bli bättre eftersom jag ju vill att Alve ska ta efter och lära sig att ta för sig när han växer upp. På ett bra sätt, alltså.
Kämpa vidare! :)


Nu ska jag återgå till min kaffekopp och mina tankar innan det blir dags för hunddate med kusinen och hennes lilla gris. :)

Önskar er alla en riktigt fin dag men speciellt till min Tomas som jag saknar väldigt mycket.
Jag älskar dig, mjukläpp. 

Real life events

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback